Som borgensman har man alltid regressrätt gentemot en huvudgäldenär. Det innebär att man visserligen är skyldig att betala när fordringsägaren kräver men att man sedan i sin tur kan vända sig till huvudgäldenären för att få betalt.

Om ingen ränta har avtalats har du enligt räntelagen rätt att debitera gällande referensränta + 8 %. (Referensräntan fastställs halvårsvis genom särskilt beslut av Riksbanken). I dagsläget anser vi att en dröjsmålsränta om 24 procent (2 procent per månad) kan vara en gräns för "högsta skäliga ränta".

Dock kan man i speciella fall avtala om högre räntesats. Vad gränsen för ocker går får dock prövas från fall till fall. En förutsättning för att få ta ut högre ränta än vad räntelagen föreskriver är, att kunden erhållit uppgift om räntevillkoren senast vid avtalstidpunkten. Information om dröjsmålsränta sker ofta genom att köparen (gäldenär) erhåller ett exemplar av säljarens (borgenär) allmänna leveransbestämmelser vid offert- eller säljtillfället.

Därutöver brukar räntesatsen oftast anges i fakturan, vilket är tillrådigt för ev senare bevisning, men inte ensamt tillräckligt för att ha rätt att ta ut en dröjsmålsränta som är högre än räntelagens bestämmelser eller vad som avtalats. Det är alltså inte tillräckligt att i efterhand, när kunden inte betalt på förfallodagen, börja tala om att dröjsmålsräntan är högre än den procentsats som föreskrivs i räntelagen.

Tänk på att det är svårt att styrka muntliga överenskommelser vid en eventuell tvist.

Vad beträffar förseningsavgifter är avgiften för betalningspåminnelse lagstadgad (fn 60 kr). Ersättning utgår dock endast om borgenär och gäldenär träffat avtal om ersättning för påminnelsen senast vid skuldens uppkomst. Påminnelse som sänts utan att avtal om ersättning slutits omfattas alltså inte av ersättningsreglerna i lagen om ersättning för inkassokostnader m m. Påminnelsen måste också vara "skäligen påkallad för att ta till vara borgenärens rätt till betalning".

Det är först när påminnelsen görs för att skydda borgenärens rätt som de ersätts. Vid försenad betalning av fordringar mellan två näringsidkare och fordringarna har sitt ursprung i ersättning för en köpt vara eller tillhandahållen tjänst har den som ställt ut fakturan dessutom alltid rätt till en förseningsersättning på högst 450 kronor i de fall dröjsmålsränta ska utgå efter förfallodagen. Något särskilt avtal om förseningsavgiften behöver inte ingås. Inte heller behöver den som fakturerat göra någon särskild åtgärd för att få rätt till ersättningen. Tar man ut förseningsavgift på 450 kronor har man inte rätt att därutöver kräva ersättning för påminnelseavgift eller inkassokostnad.

Det här är en ny bestämmelse som trädde ikraft den 16 mars 2013 så när det gäller fakturor som förföll till betalning senast den dagen finns inte den rätten.

Ja, avtal är lika mycket värda oavsett om de är muntliga eller skriftliga. Vid en eventuell tvist parterna emellan är naturligtvis bevisningen svårare i ett muntligt avtal, om inte vittnen till avtalet finns. Därför är skriftliga avtal alltid att föredra.

I lagen sägs ingenting om att säljaren har rätt att ta betalt för att överlämna fakturan. En sådan rätt har säljaren först när parterna på ett eller annat sätt har träffat en överenskommelse om detta - redan innan fakturan upprättades. Bestämmelser om extraavgifter kan tas in i offerter, prislistor, avtal eller - i vissa fall - orderbekräftelser.

Men det finns också andra vägar. Ett alternativ till faktureringsavgift kan vara att ta betalt för en kringtjänst, till exempel frakt- eller portokostnader. Köprättens huvudregler innebär att en säljare fullgör sina skyldigheter i sin affärslokal. Enligt samma avtal förväntas köparen fullgöra sina skyldigheter på samma plats.

Lagstiftningen ger fordringsägaren möjlighet att ta ut påminnelseavgift vid högst ett tillfälle för en och samma fordran och då med högst 60 kronor. Förutsättningen för att man överhuvudtaget ska ha rätt att ta ut beloppet är att det vid avtalets ingång överenskommits mellan parterna att sådan avgift ska tas ut. Det räcker alltså inte med att först på fakturan skriva att avgiften ska tas ut. Fakturan är ju nämligen fordringsägarens tolkning av det bakomliggande avtalet och inte ett avtal i sig.

Vad fordringsägaren bör göra för att få rätt att ta ut avgiften är att antingen i förhandlingarna med kunden inför avtalets ingående uttryckligen ta med en rätt att ta ut påminnelseavgift, eller genom att vid offertskrivningen eller avtalsskrivningen ta in en hänvisning till sina allmänna affärsvillkor, i vilka då rätten till påminnelseavgift skall ingå eller, när han fått ordern från kunden, svara med en orderbekräftelse i vilken bland annat hänvisas till möjligheten att ta ut påminnelseavgift.

Nej, det finns ingen lagstiftning som talar om att man är skyldig att skicka en påminnelse på en fordran innan man t ex lämnar den vidare för inkassoåtgärd. Ett undantag från detta är dock kontrollavgifter (parkeringsböter) där man är tvungen att skicka en påminnelse innan inkassoåtgärder vidtas. Ska man skicka en påminnelse bör det endast vara en (1).

Man kan få hjälp även med bestridna fakturor (fakturor som köpare lämnat invändning mot och inte vill betala hela eller delar av) hos Svea Ekonomi. Vi kan inte gå den vanliga inkassogången med inkassokrav och ansökan om betalningsföreläggande hos kronofogdemyndigheten, det strider mot god inkassosed.

Däremot kan våra jurister ansöka om stämning hos tingsrätten. Våra jurister går igenom ärendet och rekommenderar om stämningsansökan ska inges till tingsrätten eller ej. Juristerna kan även upplysa om andra eventuella lösningar av den uppkomna tvisten.

Juristerna debiterar ett arvode om 1 850 kr plus moms per påbörjad timme. I tingsrätten står sedan vardera part sina egna kostnader om målet avser en fordran som är lägre än ett halvt prisbasbelopp. I mål om fordringar över ett halvt prisbasbelopp står den förlorade parten för kostnaderna. Ett prisbasbelopp är idag (2015) 44 500 kr.

Det finns ingen åldersgräns för hur gamla fordringar man kan kräva. Vad som är viktigt är att fordran inte är preskriberad. Har man bara gjort preskriptionsavbrott kan man alltså kräva även riktigt gamla fordringar. Ett preskriptionsavbrott kan t ex vara en betalning från gäldenären eller någon annan form av erkännande av skulden från gäldenärens sida.

Preskriptionstiden mellan näringsidkare - näringsidkare och konsument - konsument är 10 år. Preskriptionstiden mellan näringsidkare - konsument respektive konsument - näringsidkare är 3 år.

Enligt köplagen är betalning fullgjord först när köpeskillingen har nått säljaren, inte när betalningsuppdraget sänds iväg. Därför är det viktigt att lämna tydlig information till köparen. Används begrepp som "betalningsvillkor 30 dagar" uppstår ofta oklarheten - 30 dagar från faktureringsdagen, eller 30 dagar från fakturans ankomst? Och hur mycket är egentligen 30 dagar? En månad eller 30 kalenderdagar?

För att undvika missförstånd av detta slag är det bäst för både dig och kunden att klart ange ett förfallodatum. Det blir då lättare att själv hålla reda på förfallodagar och att beräkna den egna likviditeten - samtidigt som det blir det lättare att korta den beviljade kredittiden, utan att det möter något motstånd från köparen.

I svensk lag finns ingen bestämmelse som säger att en köpare har rätt till kredit av viss längd - eller ens rätt till kredit alls. Kredit gäller bara den som har försäkrat sig om detta vid avtalets ingång eller i de fall då säljaren har utfäst krediten som en del av betalningsvillkoren. Har så inte skett är köparen skyldig att betala vid anfordran, det vill säga i allmänhet vid leveransen.

Du behöver alltså inte slentrianmässigt ge dina kunder 30 dagars kredit. Det står dig fritt att minska kredittiden till vad du anser vara önskvärt.

Det som krävs för att gå vidare och skicka ett inkassokrav är att fakturan är förfallen, obetald och inte bestridd. Man är inte skyldig att skicka en påminnelse även om de allra flesta gör det. Däremot bör man enligt god kravsed ta hänsyn till ett par bankdagar så att eventuella inbetalningar hinner registreras innan inkassokravet med tillhörande inkassokostnad uppstår.

Har ett kravbrev, utformat enligt 5 § inkassolagen (1974:182), sänts eller överlämnats till gäldenären är denne skyldig att betala ersättning till borgenären (fordringsägaren) för detta (inkassokostnad). Inkassokostnaden är reglerad i lag och uppgår för närvarande till 180 kronor.

För privatpersoner uppkommer en betalningsanmärkning när kronofogdemyndigheten meddelar utslag i mål om betalningsföreläggande. En betalningsanmärkning finns registrerad tre år. En betalningsanmärkning som uppkom 2008-05 kommer således att vara registrerad till och med 2011-05.

För juridiska personer, t ex företag, registreras både ansökan om betalningsföreläggande och eventuella utslag hos kreditupplysningsföretagen. Uppgiften om ansökan ligger kvar i två år, uppgift om utslag, vilket även genererar en betalningsanmärkning, ligger kvar i fem år.

Inkassobolagens register är inte offentliga. Det är först när ett ärende lämnats vidare till kronofogdemyndigheten som uppgifterna om skulden blir offentliga.

Om en betalningsanmärkning är felaktig är man skyldig att dementera den hos de aktuella kreditupplysningsföretagen. Däremot får man inte dementera för att "vara snäll" mot en gäldenär.

Många företag bygger upp hela sin kreditgivning kring de upplysningar de får från kreditupplysningsföretagens register, det är därför oerhört viktigt att registren verkligen stämmer. Man får således endast dementera, "plocka bort", en betalningsanmärkning om den verkligen är felaktig.