Du har rätt att kräva betalning både från huvudgäldenären och den som gått i borgen solidariskt. Den som gått i personlig borgen (borgensman) har alltid regressrätt – det vill säga rätt att kräva tillbaka skulden från huvudgäldenären(köparen).

Det finns två olika typer av borgen:
Enkel borgen: Innebär att du (borgenären) först måste kräva huvudgäldenären (köparen) på betalning. Först om det inte lyckas kan den som gått i personlig borgen (borgensman) krävas på betalning.
Proprieborgen: Innebär att den som gått i personlig borgen är skyldig att betala när du (borgenären) kräver det, men kan på samma sätt kräva återbetalning från huvudgäldenären.

Högre ränta än räntelagen föreskriver
Om ingen ränta har avtalats senast vid avtalstillfället har du enligt räntelagen rätt att debitera gällande referensränta + 8 procentenheter. Referensräntan fastställs av Riksbanken två gånger per år.

För att få ta ut högre ränta än vad räntelagen föreskriver, krävs att kunden fått uppgifter om räntevillkoren senast vid avtalstidpunkten. Information om dröjsmålsränta sker ofta genom att köparen (gäldenären) får ett exemplar av säljarens (borgenärens) allmänna leveransbestämmelser vid offert- eller säljtillfället. Utöver det brukar räntesatsen oftast anges i fakturan, vilket räcker som bevis, men inte ensamt räcker för att ha rätt att ta ut en dröjsmålsränta som är högre än räntelagens bestämmelser eller vad som avtalats.

Det är alltså inte tillräckligt att i efterhand, när kunden inte betalt på förfallodagen, börja tala om att dröjsmålsräntan är högre än den procentsats som föreskrivs i räntelagen. Tänk på att det är svårt att styrka muntliga överenskommelser vid en eventuell tvist.

Avgift för betalningspåminnelse
Avgiften för betalningspåminnelse är lagstadgad (60 kronor). Det är dock endast tillåtet att ta ut avgiften om säljare och köpare har avtalat om det senast i samband med avtalets uppkomst.

En näringsidkare som sålt en vara eller tjänst till en annan näringsidkare eller ett offentligt organ – till exempel en myndighet – har alltid rätt att ta ut en förseningsersättning om köparen inte betalar i tid. Förseningsersättningen får vara högst 450 kronor. Något särskilt avtal om förseningsersättning krävs inte, eftersom den är lagstadgad. Inte heller behöver den som fakturerat göra någon särskild åtgärd för att ha rätt till ersättningen.

Tar du ut förseningsavgift på 450 kronor har du inte rätt att därutöver kräva ersättning för påminnelseavgift eller inkassokostnad.

Avtal är lika mycket värda oavsett om de är muntliga eller skriftliga. Vid en eventuell tvist emellan parterna är bevisningen svårare i ett muntligt avtal, om det inte finns vittnen till avtalet. Skriftliga avtal är därför alltid att föredra.

I lagen sägs ingenting om att säljaren har rätt att ta betalt för att skicka en faktura. Säljaren har rätt till det först när parterna på ett eller annat sätt har träffat en överenskommelse om avgiften, senast vid avtalstillfället.
Bestämmelser om extraavgifter kan tas in i offerter, prislistor och avtal. Det finns också andra avgifter; Ett alternativ till faktureringsavgift kan vara att ta betalt för en kringtjänst, till exempel frakt- eller portokostnader, men även dessa avgifter måste vara avtalade senast vid avtalstillfället.

Lagen ger dig möjlighet att ta ut påminnelseavgift vid högst ett tillfälle per faktura och då med maximalt 60 kronor, men endast om det är avtalat senast vid avtalstillfället.

Vad du bör göra för att ha rätt att ta ut fakturaavgift är att uttryckligen ta med rätten att ta ut en fakturaavgift i offerten eller i det ursprungliga avtalet. Du kan i de här dokumenten också hänvisa till sina allmänna affärsvillkor om rätten att ta ut en påminnelseavgift finns med där. Du kan läsa mer om förseningsavgifter under avsnittet Förseningsersättning.

Det finns ingen lagstiftning som säger att du är skyldig att skicka en påminnelse på en fordran innan du till exempel lämnar den vidare för inkassoåtgärd. Ett undantag från detta är dock kontrollavgifter (parkeringsböter) där är du är tvungen att skicka en påminnelse innan du vidtar inkassoåtgärder. Vi rekommenderar inte någon att skicka fler än en påminnelse.

På Svea kan vi även hjälpa dig med fakturor som dina kunder bestridit – det vill säga fakturor som kunden har invändningar emot och inte vill betala. I det här fallen kan vi inte följa den vanliga inkassohanteringen med ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogden, då det strider mot god inkassosed. Däremot kan vi som inkassobolag ansöka om stämning hos tingsrätten. Vi går igenom ärendet och rekommenderar om stämningsansökan bör lämnas till tingsrätten eller inte. Vi kan även upplysa om andra möjliga lösningar på tvisten.

Våra jurister debiterar ett arvode om 1 850 kronor plus moms per timme. I tingsrätten står sedan vardera part för sina egna kostnader om målet avser en fordran som är lägre än ett halvt prisbasbelopp. I mål om fordringar över ett halvt prisbasbelopp står den förlorade parten för samtliga kostnader. Aktuella prisbasbeloppp hittar du hos SCB.

Det finns ingen åldersgräns för hur gamla fordringar du kan kräva. Vad som är viktigt är att fordran inte är preskriberad. Har du gjort preskriptionsavbrott kan man alltså kräva även riktigt gamla fordringar.

Exempel på preskriptionsavbrott är när du påminner om skulden, när du får en delbetalning eller när kunden erkänner skulden på ett eller annat sätt.

Huvudregeln för preskription är tio år, med undantag för en näringsidkare som säljer till en konsument då preskriptionstiden är tre år.

Det är du som säljare som bestämmer när betalning ska ske. Du har ingen skyldighet att sälja på kredit, med några undantag, till exempel om du säljer elektricitet.

För att undvika missförstånd är det bäst för både dig och kunden att klart ange ett förfallodatum. Det blir då lättare för dig att hålla reda på förfallodagar och att beräkna din egen likviditet.

Du behöver bara ge kredit när det finns med i avtalet eller i betalningsvillkoren. I annat fall är köparen skyldig att betala vid anfordran, i allmänhet vid leveransen.